Sankt Olof - vikingen som blev helgon


Åtskilliga kyrkor har helgats åt Sankt Olof, så även Steninges. Kyrkan har haft i sitt förvar ett gammalt sigill, som föreställde en yxa och bokstäverna SO (S:t Olof) med omskrift ”Detta+är+Steninge+insegel”.
Yxan i sigillet vittnar även om att kyrkan blivit invigd åt S:t Olof, eftersom yxan var hans martyrredskap.

Olof Haraldsson, konung av Norge, senare även kallad Olav den helige, levde mellan 995-1030. Olof var som ung ute på ständiga vikingatåg. I England fick han kristna intryck, och i Normandie blev han omvänd till kristendomen och döptes i katedralen i Rouen.

År 1015 återkom han till Norge för att som ättling till Harald Hårfager göra anspråk på norska kronan. Han lyckades att bli Norges enväldige kung. Som konung av Norge arbetade Olof för två mål: att ena det splittrade riket och att utrota alla rester av hedendom. I båda dessa strävanden mötte han på hårt motstånd
Många döptes, men få kände till den kristna lagen. Olof reste runt i landet och läste högt i varje by. Många klaner var emot. Skulle man inte få döda handikappade barn, skulle man bara få ha en fru, och skulle slavarna vara fria på söndagarna? Det blev konflikter och kung Olof svarade med svärdet.

År 1028 hade Olofs fiender vuxit sig så starka att Olof fick fly ur sitt land. Han uppsökte då en svåger i Novgorod. År 1030 begav sig Olof till Sverige för det härtåg som skulle bli hans sista. Han landsteg i Selånger och kom slutligen till Norge där han möttes av en upprorshär. Vid Stikklastad stod det avgörande slaget den 29 juli 1030. Där stupade kung Olof.

Mycket kort därefter börjar Olof dyrkas som helgon på grund av de järtecken, som skett vid hans grav. Han blev helgonförklarad av biskopen. Påvlig helgonförklaring var inte nödvändig under äldre medeltid.

I domyrkan i Trondheim, Nidarosdomen, fick S:t Olof sitt sista vilorum. Kyrkan med S:t Olofs reliker blev Nordens mest uppskattade vallfärdsmål.

S:t Olof blev årsväxtens och skördens helgon, vars bild man bar över åkrarna, för att de skulle välsignas med god gröda. Olofs-kulten kom att i mycket hög grad underlätta övergången till kristendomen. Istället för asa-guden Tor och hans hammare hade man nu S:t Olof och hans yxa.

På Olofsdagen den 29 juli firades helgonets åminnelse med fest-ligheter till denne växtlighetens befrämjare. När Erik ger ax ger Olof kaka talas det om än i våra dagar