Sankt Olofs trädgårdsvänner har haft besök i veckan.
Onsdagen den 24/2 var Marie och Gustav Mandelmann hos oss,
berättade samt visade bilder. Framträdandet inramades
av sång med musik på gitarr, av Marie och Gustav.
Steninge kyrka fungerade bra som "Föreläsningslokal".
Ungefär 125 personer inspirerades till att ta nya tag i sin trädgård,
när vintern väl tar slut.
Föreläsningen var mycket uppskattad av såväl "trädgårdsvännerna"
som alla andra besökare.
När den offentliga delen var slut, samlades "trädgårdsvännerna" tillsammans med Marie och Gustav, för kvällste med kex och ost, i Steninge Sockenstuga. Det blev en gemytlig och trevlig avslutning på dagen.
söndag 28 februari 2010
söndag 7 februari 2010
onsdag 3 februari 2010
En oas -
en mötesplats -
en miljö att växa i
Det finns en hemlig trädgård - hemlig och dold för Dig som ännu inte hittat dit men tillika fullt synlig och tillgänglig både dag och natt året om.
Sankt Olofs Trädgård heter den och är en Biblisk Trädgård, som ligger invid Sockenstugan med Steninge kyrka som närmaste granne.
Här kan Du sitta under äppelträdet och sniffa på den härligt doftande honungsrosen, Rosa helenae, som slingrar sig runt stammen och njuta av den tillåtna frukten. Ett rofyllt porlande hörs från den lilla bäcken, som har sin början nära paradisbusken vid kyrkomuren och mynnar ut i den blomsteromgärdade dammen. I Jesaja nämns om en pilträdsbäck och här har en liten pil av Salixsläktet funnit sin plats. En stenspång leder över bäcken till en plats i skuggan på en rundad bänk där en följsam bakgrund i flätad pil ger Dig vindskydd.
Flera små träd står som prydnadsverk i gräsmattan. Silverpäron heter Nordens olivträd med sina typiska grågröna blad och dovt smaragdgröna frukter. Judasträdet förtrollar med starkt rosa blommor och växer i skuggan av det femtioåriga Magnoliaträdet, som översållas av rosa blommor både vår och höst. Tamarisken intill minner om den tamarisk Abraham planterade vid Beer Sheva när han åkallade Herren, den evige Gudens namn. Mose Brinnande buske intill har ännu ej fattat eld.
Vinrankan med osedvanlig växtkraft har nått balkonghöjd och ger klasar med små, blå vindruvor. Intill ligger den bibliska köksträdgården.
Sankt Olofs Trädgård har många rum och genom den pilflätade bågen med klängande Jerikos rosor, dvs kaprifoler når Du ut till den murgrönsbeklädda muren och gräsmattan med nyplanterade mullbärsträd, svartplommonträd och päronträd.
Kryddbuketten i en halvmåneform vid entrén är en rabatt att vandra in i, gnugga på bladen och njuta av doft, smak och färg av sju örtagårdsväxter. Fjärilarna trivs här och dras till lavendelns, isopens och citronmelissens dofter.
”Milda ord är som honungskakor, de är ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen” lyder texten på en gyllene sten under ginnalalönnen med sitt limefärgade, luftiga bladverk.
Marias blomsterfärger är vit, blå och gul och dessa färger dominerar i en egen rabatt för Mariaväxter, som antingen har Maria, Jungfru eller Vår fru i namnet.
Den skira aklejan bär även namnet Vår frus handskar och den intensiva gullvivan kallas Jungfru Marie nycklar och med dem öppnar hon upp trädgården varje vår.
Men en trädgård är vacker alla årstider - späd skir grönska om våren, fullödig blom om sommaren, färgfyrverkeri om hösten och växter i vila om vintern. Så kom och njut när Du vill av vad ideella krafter i Sankt Olofs Trädgårdsvänner skapar och med nyheter för varje år.
Låt Dig överraskas!
Sankt Olofs Trädgård är inte bara en fröjd för ögat utan för alla öppna sinnen. Den är en nutida paradisträdgård med en miljö att växa i både som människa och flora.
Anne Annfält
en mötesplats -
en miljö att växa i
Det finns en hemlig trädgård - hemlig och dold för Dig som ännu inte hittat dit men tillika fullt synlig och tillgänglig både dag och natt året om.
Sankt Olofs Trädgård heter den och är en Biblisk Trädgård, som ligger invid Sockenstugan med Steninge kyrka som närmaste granne.
Här kan Du sitta under äppelträdet och sniffa på den härligt doftande honungsrosen, Rosa helenae, som slingrar sig runt stammen och njuta av den tillåtna frukten. Ett rofyllt porlande hörs från den lilla bäcken, som har sin början nära paradisbusken vid kyrkomuren och mynnar ut i den blomsteromgärdade dammen. I Jesaja nämns om en pilträdsbäck och här har en liten pil av Salixsläktet funnit sin plats. En stenspång leder över bäcken till en plats i skuggan på en rundad bänk där en följsam bakgrund i flätad pil ger Dig vindskydd.
Flera små träd står som prydnadsverk i gräsmattan. Silverpäron heter Nordens olivträd med sina typiska grågröna blad och dovt smaragdgröna frukter. Judasträdet förtrollar med starkt rosa blommor och växer i skuggan av det femtioåriga Magnoliaträdet, som översållas av rosa blommor både vår och höst. Tamarisken intill minner om den tamarisk Abraham planterade vid Beer Sheva när han åkallade Herren, den evige Gudens namn. Mose Brinnande buske intill har ännu ej fattat eld.
Vinrankan med osedvanlig växtkraft har nått balkonghöjd och ger klasar med små, blå vindruvor. Intill ligger den bibliska köksträdgården.
Sankt Olofs Trädgård har många rum och genom den pilflätade bågen med klängande Jerikos rosor, dvs kaprifoler når Du ut till den murgrönsbeklädda muren och gräsmattan med nyplanterade mullbärsträd, svartplommonträd och päronträd.
Kryddbuketten i en halvmåneform vid entrén är en rabatt att vandra in i, gnugga på bladen och njuta av doft, smak och färg av sju örtagårdsväxter. Fjärilarna trivs här och dras till lavendelns, isopens och citronmelissens dofter.
”Milda ord är som honungskakor, de är ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen” lyder texten på en gyllene sten under ginnalalönnen med sitt limefärgade, luftiga bladverk.
Marias blomsterfärger är vit, blå och gul och dessa färger dominerar i en egen rabatt för Mariaväxter, som antingen har Maria, Jungfru eller Vår fru i namnet.
Den skira aklejan bär även namnet Vår frus handskar och den intensiva gullvivan kallas Jungfru Marie nycklar och med dem öppnar hon upp trädgården varje vår.
Men en trädgård är vacker alla årstider - späd skir grönska om våren, fullödig blom om sommaren, färgfyrverkeri om hösten och växter i vila om vintern. Så kom och njut när Du vill av vad ideella krafter i Sankt Olofs Trädgårdsvänner skapar och med nyheter för varje år.
Låt Dig överraskas!
Sankt Olofs Trädgård är inte bara en fröjd för ögat utan för alla öppna sinnen. Den är en nutida paradisträdgård med en miljö att växa i både som människa och flora.
Anne Annfält
Sankt Olof - vikingen som blev helgon
Åtskilliga kyrkor har helgats åt Sankt Olof, så även Steninges. Kyrkan har haft i sitt förvar ett gammalt sigill, som föreställde en yxa och bokstäverna SO (S:t Olof) med omskrift ”Detta+är+Steninge+insegel”.
Yxan i sigillet vittnar även om att kyrkan blivit invigd åt S:t Olof, eftersom yxan var hans martyrredskap.
Olof Haraldsson, konung av Norge, senare även kallad Olav den helige, levde mellan 995-1030. Olof var som ung ute på ständiga vikingatåg. I England fick han kristna intryck, och i Normandie blev han omvänd till kristendomen och döptes i katedralen i Rouen.
År 1015 återkom han till Norge för att som ättling till Harald Hårfager göra anspråk på norska kronan. Han lyckades att bli Norges enväldige kung. Som konung av Norge arbetade Olof för två mål: att ena det splittrade riket och att utrota alla rester av hedendom. I båda dessa strävanden mötte han på hårt motstånd
Många döptes, men få kände till den kristna lagen. Olof reste runt i landet och läste högt i varje by. Många klaner var emot. Skulle man inte få döda handikappade barn, skulle man bara få ha en fru, och skulle slavarna vara fria på söndagarna? Det blev konflikter och kung Olof svarade med svärdet.
År 1028 hade Olofs fiender vuxit sig så starka att Olof fick fly ur sitt land. Han uppsökte då en svåger i Novgorod. År 1030 begav sig Olof till Sverige för det härtåg som skulle bli hans sista. Han landsteg i Selånger och kom slutligen till Norge där han möttes av en upprorshär. Vid Stikklastad stod det avgörande slaget den 29 juli 1030. Där stupade kung Olof.
Mycket kort därefter börjar Olof dyrkas som helgon på grund av de järtecken, som skett vid hans grav. Han blev helgonförklarad av biskopen. Påvlig helgonförklaring var inte nödvändig under äldre medeltid.
I domyrkan i Trondheim, Nidarosdomen, fick S:t Olof sitt sista vilorum. Kyrkan med S:t Olofs reliker blev Nordens mest uppskattade vallfärdsmål.
S:t Olof blev årsväxtens och skördens helgon, vars bild man bar över åkrarna, för att de skulle välsignas med god gröda. Olofs-kulten kom att i mycket hög grad underlätta övergången till kristendomen. Istället för asa-guden Tor och hans hammare hade man nu S:t Olof och hans yxa.
På Olofsdagen den 29 juli firades helgonets åminnelse med fest-ligheter till denne växtlighetens befrämjare. När Erik ger ax ger Olof kaka talas det om än i våra dagar
Åtskilliga kyrkor har helgats åt Sankt Olof, så även Steninges. Kyrkan har haft i sitt förvar ett gammalt sigill, som föreställde en yxa och bokstäverna SO (S:t Olof) med omskrift ”Detta+är+Steninge+insegel”.
Yxan i sigillet vittnar även om att kyrkan blivit invigd åt S:t Olof, eftersom yxan var hans martyrredskap.
Olof Haraldsson, konung av Norge, senare även kallad Olav den helige, levde mellan 995-1030. Olof var som ung ute på ständiga vikingatåg. I England fick han kristna intryck, och i Normandie blev han omvänd till kristendomen och döptes i katedralen i Rouen.
År 1015 återkom han till Norge för att som ättling till Harald Hårfager göra anspråk på norska kronan. Han lyckades att bli Norges enväldige kung. Som konung av Norge arbetade Olof för två mål: att ena det splittrade riket och att utrota alla rester av hedendom. I båda dessa strävanden mötte han på hårt motstånd
Många döptes, men få kände till den kristna lagen. Olof reste runt i landet och läste högt i varje by. Många klaner var emot. Skulle man inte få döda handikappade barn, skulle man bara få ha en fru, och skulle slavarna vara fria på söndagarna? Det blev konflikter och kung Olof svarade med svärdet.
År 1028 hade Olofs fiender vuxit sig så starka att Olof fick fly ur sitt land. Han uppsökte då en svåger i Novgorod. År 1030 begav sig Olof till Sverige för det härtåg som skulle bli hans sista. Han landsteg i Selånger och kom slutligen till Norge där han möttes av en upprorshär. Vid Stikklastad stod det avgörande slaget den 29 juli 1030. Där stupade kung Olof.
Mycket kort därefter börjar Olof dyrkas som helgon på grund av de järtecken, som skett vid hans grav. Han blev helgonförklarad av biskopen. Påvlig helgonförklaring var inte nödvändig under äldre medeltid.
I domyrkan i Trondheim, Nidarosdomen, fick S:t Olof sitt sista vilorum. Kyrkan med S:t Olofs reliker blev Nordens mest uppskattade vallfärdsmål.
S:t Olof blev årsväxtens och skördens helgon, vars bild man bar över åkrarna, för att de skulle välsignas med god gröda. Olofs-kulten kom att i mycket hög grad underlätta övergången till kristendomen. Istället för asa-guden Tor och hans hammare hade man nu S:t Olof och hans yxa.
På Olofsdagen den 29 juli firades helgonets åminnelse med fest-ligheter till denne växtlighetens befrämjare. När Erik ger ax ger Olof kaka talas det om än i våra dagar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)